Idag känns det verkligen som att jag befinner mig mitt mellan allting. Allt är mellan allting.
- Mitt i månaden
- Mitt i veckan
- Mitt mellan fint väder och dåligt väder
- Bajen, mitt i tabellen
- 3 grejer på jobbet är halvfärdiga
- Halvt hungrig på lunch, halvt mätt efter frukosten
- Helgen är halvklar
- Nästa vecka halvbokad
Känslan av att nåt måste hända men man inte vet vad och man vet inte när är totalt förvirrande. Jag skyller känslorna och allt som rä halvt på att det är första veckan efter 4 veckors semester. Vilket jag för övrigt aldrig tidigare märkt på ett mer tydligt sätt än nu. Jag har släpat mig ur sängen ungefär 1 timme för sent varje dag denna vecka och därmed tvingats till stress för att hinna in på jobbet under morgonen och inte förmiddagen. Tröttsamt är bara förnamnet.
Kommer förresten ihåg ett uttryck som jag väldigt ofta fick på ett gammalt jobb där jag ofta kom lite för sent. En kollega sa ALLTID, "-Köpte du kvällstidningen också Daniel?" när jag kom in på kontoret. Han var 100-procentig i detta uttalande och jag var precis lika 100-procentig i att ha med mig ett Aftonblad som jag under total tystnad lämnade över till honom. "-Aha, idag också alltså, tack då." var hans något torra svar, han blev aldrig fyndigare än så.
Jepp, en ny dag. Vad är det för moooooode?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
menar du att något nytt måste hända för att peppa till vardagen, eller att känslan av melankoli antagligen kommer att gå över efter den tredje veckan på jobbet?
Kanske lite av båda ;-)
Skicka en kommentar