Rusning

Det märks att det är fredag ute och framför allt, det märks att det är löningsfredag. Det var extra många, mig själv inkluderat som körde starkare öl än lättöl till lunchen, man ser folk som ler mot varandra, folk som tittar på sina medmänniskor med något nästan mystiskt i blicken och där mitt i allt ljuvligt kommer jag. Försiktiga steg så man inte trillar av yrsel, svett och frossa om vartannat och med blicken fäst långt ifrån alla leende ögon som försöker möta min blick.

Jag vill tillbaka till kontoret, låsa in mig en stund, ta en Treo Citrus och bara försöka ta mig igenom dagen. Chefen bokade upp mig på ett möte 14.30-16.00!! Får man ens göra så?! Jag har hur som helst bett honom skjuta på det och det gäller väl att plocka fram bambiögonen när han kommer in och ska inspektera mitt tillstånd så att jag med gott samvete kan åka hem för helgen.

Dagen iaktagelse berör civilpoliser. När man ser en civilpolis, vilket man i 9 fall av 10 gör när man möter en, så kan man ju inte göra annat än att förundras över den energi dom lägger ner på att smälta in och att dom samtidigt, i 100% av fallen, fullständigt misslycaks med just att smälta in. Iblan, men bara ibland, lyckas dom nästan försvinna i mängden men då kompenseras det av att man antingen ser deras tjänstevapen sticka fram eller så har dom sin alltid lika diskreta öronsnäcka på plats. Nä, civilpoliser på fältet känns överskattat.