Ja, det här sög ju..

Såhär precis efter lunch sitter man vanligtvis med en kopp kaffe, gald i hågen över att det nu endast återstår några få timmar av slaveri kvar, sen är man fri för resten av kvällen och natten. Man vet att åtminstone 45 minuter inte kan ägnas åt något annat än surfande eftersom mat-koman fullständigt mosar en sönder och samman. 10 minuter tar det att stänga ner datorn. 10 minuter skitsnack med jobbarkompisarna om vad man ska göra efter jobbet. Eftersom det är sommartid slutar man 16.00 inte 17.00 vilket alltså ger 1 timme och 55 minuters "effektivt" arbete.

Så är inte fallet idag. Idag skulle vi käkat lasagne på favorithaket i Stadshagen, alltså en bilresa bort för att få lunch! Men jag lovar, det är såååå lätt värt det. Den är fantastisk. Men detta är bara i normala fall. Första veckan efter semestern verkar faktiskt inget vara normalt eller som det ska vara för när vi kommer dit så har såklart detta skitställe semesterstängt! Visst, jag borde kollat innan men vafan, man semesterstänger väl inte en lunchrestaurang när folk är tillbaka från sina semestrar?! Så istället blir det en lunch på stället brevid som erkänt har Stadshagens sämsta lunch. Jag står inför följande val:

- Chop suey med bambuskott, vattenkastanjer, oystersause och jasminris

- Chili- och lime glaserad laxfilé med Caesarsallad och färskpotatis

- Vegetarisk lasagne med tomatsås

Jag väljer det sistnämnda i tron av att vegetarisk mat är numera så vanlig att den säkert inte smakar så anorlunda. Jag hade F-E-L. Jag kommer nog för all tid framöver titta på vegetarisk mat med en "jaså-du-äter-mat-utan-smak"-blick. Dessutom proppsade sällskapet på att kaffet minsann skulle avnjutas på plats och inte på kontoret. Of course...varför dricka svingott kaffe (ja, vi har faktiskt det på kontoret) när vi kan dricka äckligt automatkaffe på en restaurang med ännu äckligare mat.

Som avslutning på lunchen fick man ta med sig brickan till "miljöstationen" och där slänga resterna, sortera tallrikar och glas för sig, tacka mattanten för maten och bege sig hemåt. Tur att det ligger innanför tullarna, annars hade någon gone mental.

Denna underbara dag bara fortsätter.

Nu sitter